Hulken & Lusen

Jag brukar ju göra nån slags sammanfattning av året som gått. Denna gången känns det bara meningslöst. Det har inte ens hänt nåt värt att nämna. Ingen hund att tävla med osv. Kommer förmodligen bli samma visa under 2012, men vi satsar på att ta igen just det år 2013.
Det som iaf hänt och varit kul är ju t.ex. USA-resan i maj, som var en jättehäftig upplevelse och som jag är väldigt glad för att jag kunde vara med på.

Finaste Hullebull i somras. Det är han som gjort året. <3



Nu ser vi fram emot 2012 och det ska förhoppningsvis innebära lite positiva förändringar. Dessutom inleds det ju med ytterligare en hund, lille lusen. :-)

Jag är ju som ni vet oerhört flitig med uppdateringarna....
Men en ny hund kan jag väl inte helt skippa att ta med. Så här är han, 8mån gamla Lusen (Lindjax Iustus). Väldigt söt och en massa bra kvalitéer, kan förmodligen bli hur bra som helst. Lite arg emellanåt bara, men det blir bättre.

Kennelläger hos Hulkebulks uppfödare i helgen. Figurant/instruktör Martin Knudsen.
Tack för bilderna Tarja!


Hulle har fått span på ärmen o är lite sugen...


Hulken & Martin


Hulken testar sina fula miner på Martin...

Helgen har spenderats i Falkenberg och Varberg med ett skönt gäng IPO-R fantaster. Jag ville se och lära och ge Hulkebulk nyttig miljöträning. Idag la vi ner lite energi på att försöka lära spolingen nån slags kroppskontroll, för att han har ett par bakben är han inte värst medveten om.. och det är det som ställer till det för honom lite när det blir för svår miljö eller på IPO-R stegen. Han blev dock klart bättre och om matte fortsätter träna på det så ska han nog snart ha hyfsad koll på alla benen...




Uppbunden Hulk väntar på sin tur.



Hulken högst upp i en "liten" hög betongplattor/kross. Inte alldeles lätt att ta sig fram där kan jag meddela!

För det mesta är Hulken en helt vanlig hund, men ibland börjar han koppla in Hulken-mode, får en grön nyans i ögonen, tar i 200% och spränger olika delar av sig själv. ;o)
För drygt en vecka sen så skulle han få sitt livs första ordentliga "skyddspass" i kudde. Han körde direkt över i Hulk-mode och hann skälla några skall och ta ett bett i kudden innan han sprängdes lite. Iaf ett blodkärl i nosen så att han fick rejält näsblod... Så var det med den träningen. I tisdags fick han dock chansen igen när Lotta & Björn var nere och den gången var han som en helt normal hund så det gick alldeles utmärkt.



Sen på onsdagen när vi var ute i skogen kopplades Hulken-mode in igen och i ett infall av oförstörbarhet trodde han att han kunde smula sönder sten. Det kanske han kunde också, men mest smulade han sönder sina egna tänder. Det är dumt att hugga i sten! Ena hörntanden blödde lite från pulpan, vilket ju inte verkade så lovande direkt. Matte insåg att tandläkare behövdes, tyvärr var typ alla på semester eller hade fullt, så på torsdagen fick vi åka akut till Helsingborgs djursjukhus. En veterinär kollade och konstaterade som jag, att det behövdes en tandläkare och förmodligen en rotfyllning. Åter på fredag morgon för att lämna in honom på renovering. När tandläkaren väl fick komma till tals så var det inte aktuellt med nån rotfyllning eftersom lillgrabbens tänder är så nya och unga och inte "färdiga" än. De behöver bli starkare, få mer emalj etc. Så han tog bort lite av den levande pulpan och satte ett "lock" på. Det ska han helst ha i ca ett halvår innan han kan göra en rotfyllning. Tyvärr innebär ju detta att han ska vara lite försiktig nu året ut!! Hur ska det gå till tror ni? No more Hulk-mode for him.
Eftersom han inte får leka med boll, kampa etc. så blir lydnadsträningen lite lidande. Nåt mer skydd innan nästa vår kan vi glömma..
Idag har han fått en ny kompis. Mjukis-prickadillen!




Även om han inte får hysteria som han vill med den heller, eller hugga den från marken etc. så är han ganska glad o nöjd om han får hålla den en stund. :o)



Kan ni vara snälla och hålla tummarna att Hulken tar det lite lugnt ett tag nu? :-)

Hemkommen efter en fantastisk resa i sydvästra USA. Vi har sett och gjort för mycket för att jag ens ska börja skriva om det. Jag bjuder på några bilder istället.

Kan också tala om att bästa fluffet Mara L-testades för ett tag sen och idag fick jag se protokollet o kommentarer. Det var typ som väntat, och med de största bristerna i miljö. :-) Hoppas inte att du misstycker My om jag skriver in lite här? Grattis till ett jättefint test på våran tjej!

Tillgänglighet - Tillgänglig öppen
Kamplust - Måttlig
Temperament - Livlig
Skärpa - Obeytdlig
Försvarslust - Måttlig
Nervkonstitution - Nervfast
Hårdhet - Något vek
Dådkraft - Liten, pil upp
Skottfast

Helgen spenderades i Göteborg och Hulken passade på att få lite miljöträning. Det blev lite gå på stan, åka hiss o gå i trapporna, åka spårvagn, träffa konstiga chihuahuor med jeansjackor etc. Allt utan problem förstås. :-)

Jag har tappat sugen litegrann igen. Känner mig inte tokmotiverad att satsa ordentligt som jag tänkt. Men det kanske kommer tillbaka... Dessutom längtar jag som en tok efter min Fox.

Hulken kör stenhårt med sina mondioringtransporter....





Visst är han fin min 4-mån. bebis?

Inte lika fin senare idag när han slog sin keramikmatskål i tusen bitar. Han hade ätit upp och var skitsur på matskålen för att det var slut... så han morrade på den och attackerade den tills han hade lyckats slänga in den i murstocken...

Jag softar lite ute på min utkiksplats o mumsar på ett märgben. Ganska nice med vår.

http://www.youtube.com/watch?v=Vc7myT8V1jM

Av nån anledning så kan jag inte lägga in filmen här nu, men jag måste ju ändå dela med mig av parodin på Cesar Milan. :o)

Hulken och jag tränar på ganska så flitigt nu. Vi spårar regelbundet, tränar lydnad på klubben och så har jag kört lite rondering med honom också. Men det mesta vi gör är ju fortfarande det vardagliga relations och samarbetstragglandet... Att man ska komma när matte säger det, att man ska komma in med leksaker, att det är KUL att göra det ihop med matte istället för själv (vad det nu än är), gå i koppel istället för att skena i koppel osv. osv. Hur man beter sig inomhus är också under arbete emellanåt... haha

Det känns gött att jag tycker han är kul att hålla på med. Jag var ju lite orolig för det innan, att jag inte skulle tycka att han var så himla kul o gilla honom så mycket. Men det får jag nog säga, att så känns det inte nu i alla fall. Det känns klart bättre än med Mara när hon var liten om man får säga så. Med tanke på att han blir 4mån i helgen så ska man ju inte tro att man vet allt om honom än ;-) men det verkar iaf bra. Han har allt han behöver på plats tror jag. Sen är han ett jädra litet monsterbarn också, men det hör ju till.

I söndags höll han på att bli köttfärs, men jag hann få tag i den andra hunden i tid och rädda Hulken. Så där slapp han tack och lov skador på så väl det fysiska som psykiska planet. Jag fick sy ihop mig lite, men det var inte så farligt. Det viktiga är att Hullebull lever och har hälsan. <3  Nu när jag är lite halvt handikappad i ena armen och inte kan kampa med honom så bra, så satsar jag på att träna position med godis (förutom att vi spårar då). Det blir mera sånt ikväll på klubben.

I lördags hade vi träningsdag med IPO-gänget på klubben. Hullebull fick va med på ett litet hörn o testa en gång för att jag ville kolla hur han gör. Som väntat gjorde han precis rätt. :o) Ni ser ju själva på bilden hur fint han håller bytet också. hehe Nu får han vänta några månader på nästa pass.

Annars harvar vi på med de trista bebis-lydnads-övningarna... Spårar gör vi också och det går strålande. Sist gick han som en klocka och jag hade lagt en 90graders vinkel för att se vad han gjorde (jaaa, jag tycker det är trist med valpträning :-p  ) och han gjorde en 90gradare med hela kroppen och stannade typ inte ens upp. Skolboksexempel på hur man tar vinklar.

Idag skulle vårt nya A-hinder levereras till klubben så jag körde dit och mötte upp Glenn och hans elever som byggt det åt oss. Jättefint blev det. :-) Tyvärr hade jag ju ingen hund att visa med, vad det används till, men jag tror dom fattade.

Sen kom Sophie och Loka och skulle få lite anti pip & skrik träning. ;-) Det roligaste var att Sophie var så fokuserad och inne i träningen att hon inte ens märkte att Loka var tyst. Duktiga var dom båda två iaf och fortsätter det så, så tror jag det kommer gå finemang. :o) Snälla Sophie tog några bilder på Hullebull sen också när han och jag tränade/lekte efteråt.







Sen så håller jag på att samla på mig lite Fox-bilder från alla som har, så Sophie fick snällt ge mig några också. :-) Tyvärr saknas typ en miljard bilder, men men. Ni ska få se ett par från när vi tävlade lägre klass spår i Växjö för snart 3 år sen. Det var 2, 3e maj eller så och helt sjukt varmt. Ingen kunde va i solen... Tyvärr kollrade vi bort hela lydnaden genom att nolla platsen och krypet (100p bort där) så det blev ingen uppflyttning.





Jag saknar honom så det värker i hela mig.

I lördags var vi i Fårabäck o spårade o träffade den incredibles syskon med mattar. Tack Tarja för bilderna. :-)


Hej syrran


Hej brorsan


Nu börjar galenskapen kika fram...


as usual...


Hullebulle har spårat duktigt